lördag 30 april 2016
Brita Märta Tarander (1850-1925)
Abraham Taranders äldsta dotter Brita Märta Tarander föddes 1850 19/5 i Tara, Junsele sn. Hon döptes 26/5. 1875 29/3 gifte hon sig i Junsele sn med Erik Jakob Danielsson Sjödin. Han var född 1844 19/2 i Tara, Junsele sn. Han var en son till Daniel Persson (1811-1861) och Katarina Henriksdotter (1814-1883). Erik Jakob hade fått överta halva sitt föräldrahem (brodern Per den andra halvan) och där bosatte sig också Brita Märta. Det var här som barnen föddes. Redan 1876 fick makarna en dödfödd son men därefter blev det sex barn till, tre döttrar och tre söner.
Makarnas barn:
d. Catharina Regina Sjödin (1877-1898).
d. Märta Helena Sjödin (1879-1951).
s. Daniel Sjödin (1882-1923).
d. Lydia Margreta Sjödin (1885-1898).
s. Abraham Peter Sjödin (1888-1967).
s. Erik Oskar Sjödin (1890-1920).
Av barnen så blev det bara Daniel och Märta Helena som har ättlingar och de flesta finns på Märtas gren.
Här är en bild av Erik Jakob och Märta, som jag visat tidigare. Bilden är nog ganska gammal och borde vara från 1870- eller 1880-talet.
Namnet Sjödin vet jag inte var det kom ifrån men Sjödin är ett vanligt namn som många tog. Det finns flera släkter Sjödin i Junsele. Två släkter Sjödin bara i Tara/Rö som har en koppling men inte på Sjödin-namnet. Det är i husförhörslängden som sträcker sig från 1894 till 1900 som namnet dyker upp i skrift. Äldsta dottern som avled 1898 är också skriven som Sjödin i dödboken. Kanske finns det någon som vet när och varför han valde det namnet?
Erik Jakob skall enligt traditionen ha halkat och ramlat när han upptäckte att det brann i ett hus hos sin svärson. Han skall ha avlidit en tid efter denna brand. I död- och begravningsboken finns ingen notering om dödsorsak men han avled 1919 14/5 och begravdes 8/6. Hustrun levde några år till och dog 1925 23/1.
Makarnas barn:
d. Catharina Regina Sjödin (1877-1898).
d. Märta Helena Sjödin (1879-1951).
s. Daniel Sjödin (1882-1923).
d. Lydia Margreta Sjödin (1885-1898).
s. Abraham Peter Sjödin (1888-1967).
s. Erik Oskar Sjödin (1890-1920).
Av barnen så blev det bara Daniel och Märta Helena som har ättlingar och de flesta finns på Märtas gren.
Här är en bild av Erik Jakob och Märta, som jag visat tidigare. Bilden är nog ganska gammal och borde vara från 1870- eller 1880-talet.
Namnet Sjödin vet jag inte var det kom ifrån men Sjödin är ett vanligt namn som många tog. Det finns flera släkter Sjödin i Junsele. Två släkter Sjödin bara i Tara/Rö som har en koppling men inte på Sjödin-namnet. Det är i husförhörslängden som sträcker sig från 1894 till 1900 som namnet dyker upp i skrift. Äldsta dottern som avled 1898 är också skriven som Sjödin i dödboken. Kanske finns det någon som vet när och varför han valde det namnet?
Erik Jakob skall enligt traditionen ha halkat och ramlat när han upptäckte att det brann i ett hus hos sin svärson. Han skall ha avlidit en tid efter denna brand. I död- och begravningsboken finns ingen notering om dödsorsak men han avled 1919 14/5 och begravdes 8/6. Hustrun levde några år till och dog 1925 23/1.
måndag 25 april 2016
Vad gick snett!!
För några kvällar sedan så "knäppte jag runt" på TV:n och kom till en kanal som precis visade matchen mellan Linköping och MoDo i finalen 2007. Det var bara de sex-sju minuter kvar av matchen innan MoDo-laget kunde sträcka armarna i skyn och ta på sig sina guldhjälmar (som förresten var 1000 gånger snyggare än de som Västra Frölunda tog på sig igår, vem hade målat dem i guld?? Var det ens en guldfärg?). Jag konstaterade att det var ett krigande och kämpande lag i slutet på matchen och MoDo-hjärta fanns det i massor. Kommentatorn berättade att 14 spelare av truppens 22 stycken hade gått på hockeygymnasiet i Ö-vik. Och vilka namn det var! Pierre Heding, Hans Jonsson, Oscar Hedman, Mattias Timander, Niklas Sundström, Andreas Salomonsson och inte minst lagkaptenen Per Svartvadet är ju namn som är från trakten och de hade dessutom ett stort antal NHL-matcher i benen. Andra kommande NHL-spelare som Tobias Enström. Dessutom en av spelarna som kommer utifrån men ändå kan symbolisera MoDo och det är Per-Åge Skröder. Han gjorde sin första säsong. Förutom dessa så fanns det också en del "utfyllnadsspelare" som Kristian Kuusela, Zdenek Blatny och den storspelande målvakten Karol Krizan.
Mindre än nio år efter denna triumf så blir laget degraderat till Allsvenskan. Svårt att säga vad som hände efter SM-guldet men det var ett antal spelare som gjort sitt och slutade samtidigt som flera av de unga lovande drog iväg till NHL. Sedan fylldes det inte på med unga lovande spelare utan år efter år byttes mer än halva truppen ut med tänkta spjutspetsar som aldrig lyckades och avdankade amerikaner som kom till laget dåligt tränade. Så blev det den ödestigna säsongen 2015-16.
Jag försöker här lista några saker som jag tror påverkade att det gick som det gick. Under våren och sommarens Silly Season så var det åtskilliga som höjde ögonbryn och tyckte att MoDo faktiskt fick in rätt bra spelare. Många alltså som hade höga förväntningar på sig och som i de flesta fall inte efterlevdes.
- Redan efter två SHL matcher visar det sig att den tänkte toppbacken Ryan Whitney inte håller och han lägger ner sin hockeykarriär. Fotskadan var inte läkt. Ett stort bakslag direkt då det försvann en kille som hade gjort 50 mål och 209 assist på 481 NHL-matcher.
- Efter fyra matcher tackar Juha-Pekka Haataja för sig och lämnar klubben. Lite oväntat men förutom ett lysande kvalspel mot Vita Hästen förra året så hade han inte gjort någon glad direkt.
- Inledningen av SHL blir mindre lyckad med antal förluster. I den femte omgången blir det vinst hemma mot HV71 med 5-0 men det blir en dyrköpt seger. Lagkaptenen Byron Ritchie faller bakom motståndarmålet i inledningen av matchen och lyckas, med sin egen skridsko, skära av sin egen hälsena och domen är borta i minst tre månader. Skall vara spelklar till omstarten efter juluppehållet.
- Under de första de första omgångarna råkar laget ut för ovanligt många avstängningar där flera spelare är borta allt från en till fyra-fem matcher och, opartisk som jag är, tycker jag att det flera gånger var väldigt hårda straff mot vad andra spelare fick som gjorde liknande saker mot MoDo i deras matcher.
- Målvaktssidan diskuterades en hel del innan säsongen och ännu mera under säsongen och både Adam Reideborn och Jonatan Bjurö kommer in snett i sitt SHL-spel, mycket beroende på ett obefintligt försvarsspel i inledningen och många enkla missar av backarna. Under hela säsongen är det bara korta perioder som en förste målvakt utkristalliseras. Många gånger byts den andre in när den förste släppt in flera mål i inledningen av matcherna.
- Tränaren Larry Huras som skulle vara något alldeles speciellt och verkligen kunna ta MoDo mot toppen efter några års krigande i botten på SHL försöker införa ett spelsystem som inte spelarna riktigt begriper eller inte har kapacitet att spela. Resultatet blir därefter och redan i början av november efter bara 15 matcher får han sparken och ersätts av Andreas Johansson och Fredrik Olausson. Resten av den gamla tränartrojkan får också sparken efter påtryckningar i bland annat sociala media.
-Det dröjer ända till den 17 omgången (fast match nr 16) den 13 november innan Noah Welch spelar sin första match i MoDo, detta då han har ett artistkontrakt. Han skulle vara förstebacken och spelar redan i första matchen över 24 minuter. Även första matchen med Andreas som trädare och det blir vinst efter sudden borta mot Färjestad med 4-3. Första vinsten på sju matcher. Nu skulle det bli ändring med ny tränare och äntligen kom Noah och började spela.
- Lagets powerplay är värdelöst och de spelare som skulle vara ledande i powerplay, backar som skulle vara utmärkta skyttar från blå som Shaun Heshka och Joel Kwiatkowski skjuter knappt och träffar inte mål, målskyttar som Butler gör inte de roller som de är rekryterade för. Till sanning hör att laget inte fick med sig speciellt många utvisningar men fick desto fler mot sig och boxplay var riktigt bra bitvis. Där var det slitvargar som Emil Pettersson och Peter Öberg som löste ut dessa många gånger.
- Den 15 december så blir det klart att en av de bättre spelarna, Kyle Wilson slutar i laget med omedelbar verkan. Mycket underligt då han, trots någon avstängning, var en av spelarna i toppen av den interna poängligan. Där blev det uppenbart att det var problem i gruppen.
- Byron, våran lagkapten, kommer inte tillbaka som planerat direkt efter juluppehållet utan det dröjer ända till början av februari innan han kom tillbaka i spel. Under det som återstod av säsongen kom han inte upp i full kapacitet och det visade sig att han i kvalet haft en revbensskada som hämmat honom.
- I mitten av januari försvann nästa spelare, det var en av de bättre poänggörarna i MoDo, Maxim Lapierre. Då blev det ännu tydligare att det inte var helt harmoni i gruppen när flera av de andra spelarna gick ut och berättade att Maxim gett laget negativ energi i bås, omklädningsrum och på träningar. Det blev påhopp och försvarstal och sanningen låg väl någonstans mittemellan.
- Peter Öberg är en av mina favoritspelare i MoDo och har varit så i några säsonger. Han sliter alltid och kämpar på och har ett riktigt MoDo-hjärta och jag tycker att han inte får den uppskattning han förtjänar. Gör inte många mål men sliter alltid och krigar på. Under ett antal matcher var han extra bra och fick till och med en del beröm av andra men så kom den olycksaliga kvällen den 23 januari då han fruktansvärt fult blev tacklad, från "blindside", i huvudet av en HV-spelare som dessutom hade mage att säga att han inte såg Öberg och att det inte var så farligt. Peter har en historia av hjärnskakningar och detta var väl den sjätte eller sjunde. Han kom inte tillbaka mer denna säsong och jag hoppas verkligen att det inte var hans sista match som han spelade där i Kinnarps Arena den 23 januari utan att jag får se honom i MoDo även nästa säsong.
- Många av matcherna under säsongen spelade MoDo riktigt bra långa stunder men deras oförmåga att göra mål var förödande i längden. Hur många gånger gjorde de inte motståndarmålvakten bra genom att skjuta på honom och otaliga var de gånger som det sades att motståndarnas målvakt gjorde sitt livs match just mot MoDo. Dessutom varvade de riktigt bra spel med otroliga misstag och de hittade hela tiden nya sätt att förlora matcherna trots ett spelmässigt övertag.
Alla de här sakerna som jag räknat upp tror jag bidrog till att vi hamnade i kvalspel mot Leksand. Ingen tvekan innan om att inget Allsvenskt lag skulle slå ett lag från SHL i bäst av sju matcher och aldrig har jag sett en sådan matchserie. Leksand, uträknade så många gånger och utspelade långa stunder men lyckas lika många gånger rycka upp sig få in pucken och vinna i sudden i den sjunde och avgörande matchen i Fjällräven Center. Jag sa till en bekant som håller på Leksand innan sista matchen att "må bästa lag vinna" och efter Leksands vinst fick jag ett meddelande tillbaka att "bästa lag vann inte men ibland så studsar allt rätt". Det gjorde det verkligen. Leksand var utspelade långa stunder i de flesta matcherna, tycker att domarnivån var märklig i hela matchserien och att Leksand gynnades av det men MoDo gjorde inte mål och det gjorde Leksand.
Så grattis Leksand till en plats i SHL nästa år och MoDo, bara att bryta ihop och komma igen och återta den plats i SHL som tillhör oss!!!
Mindre än nio år efter denna triumf så blir laget degraderat till Allsvenskan. Svårt att säga vad som hände efter SM-guldet men det var ett antal spelare som gjort sitt och slutade samtidigt som flera av de unga lovande drog iväg till NHL. Sedan fylldes det inte på med unga lovande spelare utan år efter år byttes mer än halva truppen ut med tänkta spjutspetsar som aldrig lyckades och avdankade amerikaner som kom till laget dåligt tränade. Så blev det den ödestigna säsongen 2015-16.
Jag försöker här lista några saker som jag tror påverkade att det gick som det gick. Under våren och sommarens Silly Season så var det åtskilliga som höjde ögonbryn och tyckte att MoDo faktiskt fick in rätt bra spelare. Många alltså som hade höga förväntningar på sig och som i de flesta fall inte efterlevdes.
- Redan efter två SHL matcher visar det sig att den tänkte toppbacken Ryan Whitney inte håller och han lägger ner sin hockeykarriär. Fotskadan var inte läkt. Ett stort bakslag direkt då det försvann en kille som hade gjort 50 mål och 209 assist på 481 NHL-matcher.
- Efter fyra matcher tackar Juha-Pekka Haataja för sig och lämnar klubben. Lite oväntat men förutom ett lysande kvalspel mot Vita Hästen förra året så hade han inte gjort någon glad direkt.
- Inledningen av SHL blir mindre lyckad med antal förluster. I den femte omgången blir det vinst hemma mot HV71 med 5-0 men det blir en dyrköpt seger. Lagkaptenen Byron Ritchie faller bakom motståndarmålet i inledningen av matchen och lyckas, med sin egen skridsko, skära av sin egen hälsena och domen är borta i minst tre månader. Skall vara spelklar till omstarten efter juluppehållet.
- Under de första de första omgångarna råkar laget ut för ovanligt många avstängningar där flera spelare är borta allt från en till fyra-fem matcher och, opartisk som jag är, tycker jag att det flera gånger var väldigt hårda straff mot vad andra spelare fick som gjorde liknande saker mot MoDo i deras matcher.
- Målvaktssidan diskuterades en hel del innan säsongen och ännu mera under säsongen och både Adam Reideborn och Jonatan Bjurö kommer in snett i sitt SHL-spel, mycket beroende på ett obefintligt försvarsspel i inledningen och många enkla missar av backarna. Under hela säsongen är det bara korta perioder som en förste målvakt utkristalliseras. Många gånger byts den andre in när den förste släppt in flera mål i inledningen av matcherna.
- Tränaren Larry Huras som skulle vara något alldeles speciellt och verkligen kunna ta MoDo mot toppen efter några års krigande i botten på SHL försöker införa ett spelsystem som inte spelarna riktigt begriper eller inte har kapacitet att spela. Resultatet blir därefter och redan i början av november efter bara 15 matcher får han sparken och ersätts av Andreas Johansson och Fredrik Olausson. Resten av den gamla tränartrojkan får också sparken efter påtryckningar i bland annat sociala media.
-Det dröjer ända till den 17 omgången (fast match nr 16) den 13 november innan Noah Welch spelar sin första match i MoDo, detta då han har ett artistkontrakt. Han skulle vara förstebacken och spelar redan i första matchen över 24 minuter. Även första matchen med Andreas som trädare och det blir vinst efter sudden borta mot Färjestad med 4-3. Första vinsten på sju matcher. Nu skulle det bli ändring med ny tränare och äntligen kom Noah och började spela.
- Lagets powerplay är värdelöst och de spelare som skulle vara ledande i powerplay, backar som skulle vara utmärkta skyttar från blå som Shaun Heshka och Joel Kwiatkowski skjuter knappt och träffar inte mål, målskyttar som Butler gör inte de roller som de är rekryterade för. Till sanning hör att laget inte fick med sig speciellt många utvisningar men fick desto fler mot sig och boxplay var riktigt bra bitvis. Där var det slitvargar som Emil Pettersson och Peter Öberg som löste ut dessa många gånger.
- Den 15 december så blir det klart att en av de bättre spelarna, Kyle Wilson slutar i laget med omedelbar verkan. Mycket underligt då han, trots någon avstängning, var en av spelarna i toppen av den interna poängligan. Där blev det uppenbart att det var problem i gruppen.
- Byron, våran lagkapten, kommer inte tillbaka som planerat direkt efter juluppehållet utan det dröjer ända till början av februari innan han kom tillbaka i spel. Under det som återstod av säsongen kom han inte upp i full kapacitet och det visade sig att han i kvalet haft en revbensskada som hämmat honom.
- I mitten av januari försvann nästa spelare, det var en av de bättre poänggörarna i MoDo, Maxim Lapierre. Då blev det ännu tydligare att det inte var helt harmoni i gruppen när flera av de andra spelarna gick ut och berättade att Maxim gett laget negativ energi i bås, omklädningsrum och på träningar. Det blev påhopp och försvarstal och sanningen låg väl någonstans mittemellan.
- Peter Öberg är en av mina favoritspelare i MoDo och har varit så i några säsonger. Han sliter alltid och kämpar på och har ett riktigt MoDo-hjärta och jag tycker att han inte får den uppskattning han förtjänar. Gör inte många mål men sliter alltid och krigar på. Under ett antal matcher var han extra bra och fick till och med en del beröm av andra men så kom den olycksaliga kvällen den 23 januari då han fruktansvärt fult blev tacklad, från "blindside", i huvudet av en HV-spelare som dessutom hade mage att säga att han inte såg Öberg och att det inte var så farligt. Peter har en historia av hjärnskakningar och detta var väl den sjätte eller sjunde. Han kom inte tillbaka mer denna säsong och jag hoppas verkligen att det inte var hans sista match som han spelade där i Kinnarps Arena den 23 januari utan att jag får se honom i MoDo även nästa säsong.
- Många av matcherna under säsongen spelade MoDo riktigt bra långa stunder men deras oförmåga att göra mål var förödande i längden. Hur många gånger gjorde de inte motståndarmålvakten bra genom att skjuta på honom och otaliga var de gånger som det sades att motståndarnas målvakt gjorde sitt livs match just mot MoDo. Dessutom varvade de riktigt bra spel med otroliga misstag och de hittade hela tiden nya sätt att förlora matcherna trots ett spelmässigt övertag.
Alla de här sakerna som jag räknat upp tror jag bidrog till att vi hamnade i kvalspel mot Leksand. Ingen tvekan innan om att inget Allsvenskt lag skulle slå ett lag från SHL i bäst av sju matcher och aldrig har jag sett en sådan matchserie. Leksand, uträknade så många gånger och utspelade långa stunder men lyckas lika många gånger rycka upp sig få in pucken och vinna i sudden i den sjunde och avgörande matchen i Fjällräven Center. Jag sa till en bekant som håller på Leksand innan sista matchen att "må bästa lag vinna" och efter Leksands vinst fick jag ett meddelande tillbaka att "bästa lag vann inte men ibland så studsar allt rätt". Det gjorde det verkligen. Leksand var utspelade långa stunder i de flesta matcherna, tycker att domarnivån var märklig i hela matchserien och att Leksand gynnades av det men MoDo gjorde inte mål och det gjorde Leksand.
Så grattis Leksand till en plats i SHL nästa år och MoDo, bara att bryta ihop och komma igen och återta den plats i SHL som tillhör oss!!!
tisdag 5 april 2016
För 31 år sedan.
Fredagen var en ytterst tråkig dag. För första gången sedan 1984 degraderas MoDo till en lägre division. Denna gången från SHL och förra gången från Elitserien. Tycker inte riktigt att de gjort sig förtjänt av detta efter sju matcher i en serie mot Leksand men det är inte alltid det bästa laget som vinner. I och med att det blev klart att det blir hockeyallsvenskan nästa säsong så upphörde alla kontrakt att gälla (de flesta iaf) och MoDo står nu utan lag. En fortsättning kommer att följa med förhandlingar med de spelare som ledningen vill behålla och det kommer att ta ett tag misstänker jag. Viktigast är nog att få klart med tränare som sedan kan ha en chans att få välja vilka spelare som det skall satsas på. Så det kommer säkert att bli en spännande vår och sommar. Blev lite nyfiken på vad som hände med spelarna förra gången 1984 när de åkte ur men misstänker att det kanske var annorlunda med kontrakten då, att de kanske gällde även i Allsvenskan. Säkerligen var det mer klubbhjärta då också.
Har för mig att det då fanns en kedja med Per Nilsson, Mikael Hjälm och Erik Holmberg som gjorde rätt mycket poäng (kanske den kedja som var poängbäst) och där samtliga tre försvann till andra klubbar. Hjälm drog till Björklöven och de andra två till Brynäs. Totalt gjorde de 43 mål, 63 pass och totalt 106 poäng. Saleva drog tillbaka till Finland. Jerry Lundberg till Sollefteå, Sture Andersson slutar liksom Ulf Thors fast den senare slutade redan under säsongen efter att ha spelat bara fyra matcher. Per Forsberg flyttar till Vita Hästen och Hardy Åström till Södertälje. Kvar blev det 16 spelare som bestämde sig för att ta upp MoDo tillbaka igen.
Till säsongen 84-85 i division 1 anslöt dessutom Håkan Hjerpe som blev poängbäst med sina 49 poäng i serien (varav 31 mål). Min stora idol när jag var yngre Lars Molin kom tillbaka ifrån sin tre-åriga NHL-karriär och bland övriga nya spelare kan nämnas Anders Wikberg och Lennart Hermansson. Bland de som spelade båda säsonger kan också nämnas genuina MoDo-spelare som Tommy Själlin, Ulf Norberg, Robert Frestadius, Lars Byström, Lennart Jonsson, Ulf Ödmark. Detta gäng studsade genast tillbaka och det blev bara en säsong innan MoDo var tillbaka i Elitserien.
Vad händer denna gång då? Det återstår att se men vad man kan konstatera är att det är väldigt få spelare som har sitt ursprung i MoDo, många amerikaner och finnar som kanske inte har hjärtat för klubben, så att de stannar kvar i en lägre division. Och det är väl kanske bra det också så att det blir ett omtag för hela föreningen och en satsning på egna förmågor ifrån juniorleden.
Vilka kan då tänkas stanna kvar i Allsvenskan nästa år? Totalt har 35 spelare representerat A-laget under säsongen och flera av dem har försvunnit redan under säsongen. Redan någon dag efter att degraderingen var ett faktum så släpptes den dåligt bevarade hemligheten att Victor Olofsson skall spela i Frölunda nästa år. Sedan är det en massa rykten. Adam Reideborn och Possler till Djurgården. Amerikanerna försvinner säkerligen. Emil Pettersson kommer att spela kvar i SHL, Grundström är nog förlorad. Tränarna har också diskuterats. Styrelsen hade ett möte på söndagen och där bestämdes det att de bad Per Svartvadet att prata med Andreas Johansson om att fortsätta. Här kommer en lista på de som jag hoppas och tror stannar kvar:
Tränare: Andreas Johansson och Fredrik Olausson
Målvakt: Jonatan Bjurö
Backar: Oscar Hedman, Niclas Torp, Emil Djuse, Albin Carlsson och Jesper Lindgren.
Forwards: Per-Åge Skröder, Byron Ritchie, Axel Ottosson, Kristian Jakobsson, Peter Öberg (om han kommer tillbaka), Ludvig Nilsson och Tim Wahlgren.
Jag skulle kunna ta Patrick Dwyer och Illari Filpula också men tror inte att de stannar. Otso Rantakari är också en ok back. Men i övrigt fyll på med juniorer som exempelvis Albin Runesson och gamla MoDo-spelare som Andreas Molinder och John Westin. Det finns säkert någon lovande juniormålvakt som kan komplettera Bjurö.
Det skulle väl kunna bli ett ganska ok lag eller vad tror ni? Konstaterade att det kommer bli betydligt mindre spelare som kör vidare än det var 84-85 men samtidigt så har det de senaste åren varit sådan spelaromsättning från år till år så det kanske inte blir någon skillnad med antalet nya till nästa säsong. Skillnaden kanske bara blir att det blir lika dugliga spelare men med mera hjärta och till ett billigare pris.
En bild tagen den 29 februari när jag var i Fjällräven Center och tittade på MoDo mot Västra Frölunda. Detta är åldringarna med riktigt MoDo-hjärta som hänger i taket på arenan.
Här har vi ungdomarna som skall ta över inom några år och se till att MoDo blir ett stabilt lag igen i SHL.
Har för mig att det då fanns en kedja med Per Nilsson, Mikael Hjälm och Erik Holmberg som gjorde rätt mycket poäng (kanske den kedja som var poängbäst) och där samtliga tre försvann till andra klubbar. Hjälm drog till Björklöven och de andra två till Brynäs. Totalt gjorde de 43 mål, 63 pass och totalt 106 poäng. Saleva drog tillbaka till Finland. Jerry Lundberg till Sollefteå, Sture Andersson slutar liksom Ulf Thors fast den senare slutade redan under säsongen efter att ha spelat bara fyra matcher. Per Forsberg flyttar till Vita Hästen och Hardy Åström till Södertälje. Kvar blev det 16 spelare som bestämde sig för att ta upp MoDo tillbaka igen.
Till säsongen 84-85 i division 1 anslöt dessutom Håkan Hjerpe som blev poängbäst med sina 49 poäng i serien (varav 31 mål). Min stora idol när jag var yngre Lars Molin kom tillbaka ifrån sin tre-åriga NHL-karriär och bland övriga nya spelare kan nämnas Anders Wikberg och Lennart Hermansson. Bland de som spelade båda säsonger kan också nämnas genuina MoDo-spelare som Tommy Själlin, Ulf Norberg, Robert Frestadius, Lars Byström, Lennart Jonsson, Ulf Ödmark. Detta gäng studsade genast tillbaka och det blev bara en säsong innan MoDo var tillbaka i Elitserien.
Vad händer denna gång då? Det återstår att se men vad man kan konstatera är att det är väldigt få spelare som har sitt ursprung i MoDo, många amerikaner och finnar som kanske inte har hjärtat för klubben, så att de stannar kvar i en lägre division. Och det är väl kanske bra det också så att det blir ett omtag för hela föreningen och en satsning på egna förmågor ifrån juniorleden.
Vilka kan då tänkas stanna kvar i Allsvenskan nästa år? Totalt har 35 spelare representerat A-laget under säsongen och flera av dem har försvunnit redan under säsongen. Redan någon dag efter att degraderingen var ett faktum så släpptes den dåligt bevarade hemligheten att Victor Olofsson skall spela i Frölunda nästa år. Sedan är det en massa rykten. Adam Reideborn och Possler till Djurgården. Amerikanerna försvinner säkerligen. Emil Pettersson kommer att spela kvar i SHL, Grundström är nog förlorad. Tränarna har också diskuterats. Styrelsen hade ett möte på söndagen och där bestämdes det att de bad Per Svartvadet att prata med Andreas Johansson om att fortsätta. Här kommer en lista på de som jag hoppas och tror stannar kvar:
Tränare: Andreas Johansson och Fredrik Olausson
Målvakt: Jonatan Bjurö
Backar: Oscar Hedman, Niclas Torp, Emil Djuse, Albin Carlsson och Jesper Lindgren.
Forwards: Per-Åge Skröder, Byron Ritchie, Axel Ottosson, Kristian Jakobsson, Peter Öberg (om han kommer tillbaka), Ludvig Nilsson och Tim Wahlgren.
Jag skulle kunna ta Patrick Dwyer och Illari Filpula också men tror inte att de stannar. Otso Rantakari är också en ok back. Men i övrigt fyll på med juniorer som exempelvis Albin Runesson och gamla MoDo-spelare som Andreas Molinder och John Westin. Det finns säkert någon lovande juniormålvakt som kan komplettera Bjurö.
Det skulle väl kunna bli ett ganska ok lag eller vad tror ni? Konstaterade att det kommer bli betydligt mindre spelare som kör vidare än det var 84-85 men samtidigt så har det de senaste åren varit sådan spelaromsättning från år till år så det kanske inte blir någon skillnad med antalet nya till nästa säsong. Skillnaden kanske bara blir att det blir lika dugliga spelare men med mera hjärta och till ett billigare pris.
En bild tagen den 29 februari när jag var i Fjällräven Center och tittade på MoDo mot Västra Frölunda. Detta är åldringarna med riktigt MoDo-hjärta som hänger i taket på arenan.
Här har vi ungdomarna som skall ta över inom några år och se till att MoDo blir ett stabilt lag igen i SHL.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)